Livet är kort, livet är långt, ja livet är oförutsägbart. Längst med tiden ser vi, vi blundar, vi tar in & vi gömmer oss. Vi tar del av alla möjliga känslor & tillstånd. I perioder känns det som att den eviga bergodalbanans botten aldrig slutar att gå nedåt. Vi kämpar & kämpar för att en dag få sköljas över med lycka, där vi får andas ut i banans plötsliga vändning uppåt. För vi vet, slutar vi att kämpa, slutar vi att försöka, ja då slutar även bergodalbanan att ta dalarna uppåt. 

 

Livet kommer aldrig vara enkelt. Om vi väljer att stirra på våra dalar, våra motgångar, små som stora, så väljer vi att heller inte försöka göra det enklare. Jag har tak över huvudet, jag har mat på bordet flera gånger om dagen, jag har en famn eller två som omfamnar mig i vått & tort, jag har människor som ler mot mig, folk som tror på mig, jag har massa möjligheter även fast jag inte alltid ser dom. Jag har ett val att inte stirra på det som stör mig & istället se det som glädjer mig. 

 

Det jag försöker säga är att du ser det du väljer att fokusera på. Så vad väljer du?