Åh jag blir så arg, så arg! Allt var så bra, hade äntligen ärligt börja sagt att de faktiskt var bra med mig. Vågat tillåta mig själv att faktiskt inse att jag har det bra, tillåtit mig själv att tro att det inte skulle såra mig att må bra. Men så fel man kan ha...det är inte menat att jag ska kunna le utan några som helst problem! För nu så var man där igen, när ett leende inte finns på kartan till att tillkomma.. När hjärtat är helt tomt & kroppen känns tyngre än någonsin. Va fan ska folk förstöra & ta från andra för?! Inte nog med att dom tog min mobil & förstörde en kväll, dom fick ner mig på botten också.. Lusten till att bara springa långt, långt för att rensa tankarna är hög, men det känns mer som att jag vill det för att försöka mig på att springa bort från kaoset :/